Känslor på planen

Idrott är så mycket mer än bara prestationer och resultat. Det är en spegel av mänskliga känslor, en kamp mellan vilja, passion och disciplin. När jag ser idrottspersoner visa sina känslor – oavsett om det är eufori över en seger, tårar av besvikelse eller ilska över ett misstag – blir jag påmind om det mänskliga i sporten. Det är dessa känslor som gör idrott så gripande och engagerande.

Att uttrycka glädje över egna prestationer eller att tillsammans med sina lagkamrater dela en triumf är en av de mest äkta känslor man kan visa. Det är ett bevis på dedikation, hårt arbete och den känslomässiga investeringen man har i sporten.

Men det finns en annan sida av myntet. När man uttrycker glädje över en motståndares misstag, inte i lättnad över en egen vunnen fördel, utan i hån eller förakt, trampar man på den oskrivna etik som bör genomsyra all idrott. Att häda eller håna en motståndare för deras misstag är inte bara osportsligt, det är respektlöst och avslöjar en brist på karaktär.

“När man uttrycker glädje över en motståndares misstag, inte i lättnad över en egen vunnen fördel, utan i hån eller förakt, trampar man på den oskrivna etik som bör genomsyra all idrott.”

— Me

Tyvärr ser jag detta beteende alltför ofta, och värre ännu, det verkar vara mer utbrett i vissa klubbar. Detta leder mig till att tro att det är en del av klubbkulturen, ett inlärt beteende som unga spelare adopterar från sina äldre kamrater eller kanske även från ledare.

Men vi måste komma ihåg att idrott är en förberedelse för livet. De flesta av dessa idrottspersoner kommer en dag att kliva ut i arbetslivet, där de kommer att stöta på både framgångar och motgångar. Hur kommer de att hantera dessa situationer? Om de hånar en kollega som gör ett misstag, eller jublar över en konkurrents nederlag, hur kommer det att påverka deras relationer och deras professionella framgång?

Idrott, i dess sanna form, handlar om respekt, integritet och samarbete. Låt oss uppmuntra och värdesätta dessa värden både på och utanför planen.

-LÅT DEN LIGGA!

“Det finns definitivt problem inom ungdomsidrotten och oftast har de en gemensam nämnare, vuxna! ”

— Me

Läste en artikel på handbollskanalen.se om att förbundet granskar en ungdomsmatch som slutade 75-14. Om det är något skumt vet jag inte med det skapar frågor när två lag från samma förening möts och det påverkar ett tredje lag negativt kopplat till målskillnaden. Artikeln nämner också toppning av lag och vinster med över 50 mål. Det var inte heller länge sedan jag läste en insändare som handlade om ledare och föräldrar som skriker på unga föreningsdomare för att påverka domslut. Det finns definitivt problem inom ungdomsidrotten och oftast har de en gemensam nämnare, vuxna!

Den påverkan vi vuxna har på våra barn är extremt stor. Våra barn tar efter oss på planen, vid sidan om den och vidare in i sina vuxna liv. Jag har sett föreningsdomare som lämnat matcher gråtandes på grund av att en förälder ifrågasatt var och varannat domslut. Domare som ibland har en nog så tuff utmaning utan att en vuxen, eller rättare sagt en osympatisk idiot behöver ge uttryck för sina tankar verbalt. Dessa tankar är till att börja med oftast fel men man måste ha förmågan att vara vuxen, fokusera på att peppa, stötta och utbilda sina ungdomar. Ett annat fenomen jag ser är hur unga spelare inte kastar tillbaka bollen till motståndaren om ett utkast från målvaken blir för långt, en boll rullar iväg. Hur de skriker åt sina medspelare och publik, LÅT DEN LIGGA! Detta är ett inlärt beteende och ses oftare i vissa lag från specifika klubbar. Och givetvis är det vuxna som lärt dessa ungdomar hur de ska agera. Vuxna som skapar det som blir klubbens signum. Osportslighet. Tränare som fullständigt tappar det skriker sönder barn som inte maskar när man har en utvisad spelare. Idioti! Barn som bara vill spela handboll och ha roligt.

Toppningar av lag ser jag ofta från samma tränarduos. För inte länge sedan spelade ett lag från samma kommun som våra killar två matcher samma dag. Deras första match var i serie 3 och den andra i serie 1. För de som inte känner till seriesystemet när det kommer till ungdomshandboll står detta att läsa på förbundets hemsida. ”UXX – födda XXXX (3 nivåer, Nivå 1 (Svår), Nivå 2 (Medel), Nivå 3 (lätt)” när det kommer till de olika serierna. Jag lämnar en öppen fråga här. Varför tror ni att man skapat tre olika serier med olika svårighetsnivåer?

“Jag har full förståelse för att man ibland behöver låta spelare delta i en för svår eller lätt serie på grund av omständigheter man inte råder över. Det kan vara sjukdomar, skador eller annat som händer under en säsong.”

— Me

Om man vill veta vad som händer på stan, i skolan eller för den delen i laget så finns det inga bättre källor än att lyssna på än spelarna, våra ungdomar. Jag har ofta hört inför vissa matcher - de kommer toppa laget - det gör de alltid - mot oss toppar de jämt. Som vuxen och en som tror sig ha en förståelse för varför man har tre nivåer i seriesystemet säger jag alltid - nej det tror jag inte - kanske de har många sjuka i laget - många som är borta och inte kunde vara med.

När då killarna skulle möta ett lag som alltid toppar för en tid sedan tänkte jag att jag skulle kolla lite på detta och inte bara avfärda det. Det som var bra med det här tillfället var att motståndarna skulle spela två matcher samma dag, en i serie 3 och därefter en i serie 1. Laget kom till serie 3 matchen med 12 spelare, lika många spelare hade de i serie 1 matchen senare på eftermiddagen. Av de 12 som spelade i serie 1 matchen hade 9 spelat matchen tidigare på dagen, den i serie 3.

Laget på bilden har inget med texten att göra.

Men kanske var det så att lagets bästa spelare mest satt på bänken i serie 3. Man kan inte se speltid i efterhand så det är bara min känsla som säger mig att lagets bästa spelare spelade merparten av matchen. Det man däremot kan se är målskyttar och att de tre bästa målskyttarna i serie 1 matchen tillsammans gjorde 17 mål. Samma tre spelare gjorde 23 mål i serie 3 matchen.

När det återstår 6 minuter av matchen i serie 3 leder man med 9 bollar och man tänka sig att andra spelare får mer speltid, inte bara de bästa. Tror ni det blir så? Nej. Laget kommer att göra sex mål till, gissa vilka som gör dem? Helt rätt, de fördelas mellan lagets bästa målskyttar som spelar hela vägen till slutsignalen. En klar toppning för att vinna med många bollar är min övertygelse. Ett beslut taget av de vuxna i laget.

Är det här då viktigt för vårat gäng? Nej. Var våra killar nedslagna och ville sluta med handboll efter denna serie 3 match? Nej! Deras kommentarer var att med ett axelryck säga - de gör alltid så, toppar - man orkar inte bry sig - kan vi köpa glass på vägen hem?

“Den del av hjärtat som skapar en bättre skola, en bättre arbetsplats, ett bättre samhälle!”

— Me

Men är det inte viktigt överhuvudtaget? Klart det är! Min övertygelse är att klubben som toppar i låga åldrar drabbas negativt, det drabbar vår sport och inte minst våra barn. Vårt lag får en än starkare lag- och klubbkänsla medan de toppande lagen kanske lurar oss på en framtida stjärna. Vad händer med killen eller tjejen som alltid får lite speltid och inte får en rimlig chans att utvecklas? En del av hjärtat dör, den del där kärleken till sin klubb och idrott bor. Den kärlek som i vissa fall leder till landslaget och en medalj i EM, till att vilja bli föreningsdomare, volontär med ansvar för kiosken, styrelseledamot som jobbar sena kvällar, ungdomstränare för nästa generations spelare eller sponsorn som gör det möjligt. Den del av hjärtat som skapar en bättre skola, en bättre arbetsplats, ett bättre samhälle!

LUGI Ungdom

https://handbollskanalen.se/ungdom/forbundet-kollar-upp-ungdomsmatch-slutade-75-14/
https://handbollskanalen.se/ovriga-sverige/insandare-tramp-steg-osunt-skrikande-bland-barntranare/

LUGI - Success story 22/23

I had a manager for a while who left a lot to be desired when it came to being a support when the going got tough, a mentor who could lift and get more out of each individual than they knew they had within them. A worthless leader in my eyes. But he was one of the people I learned the most from throughout my professional life. He was a fantastic analyst who could put his finger on what needed to be done, sometimes an unpleasant finger that hurt. Still, you understood that it was true deep down. But there was no doubt that the team needed to be protected from him. He needed to be filtered through others to have the desired effect. Some kind of humanizer filter. His intentions weren't evil but they came out wrong. It was his way of communicating and putting himself above everyone else that just did not work.

One thing I learned from this man was that you should write the success story of a project before implementing it. Then it was just a matter of creating what was said, simple. Describe to everyone and yourself where you are when the project is over, what you did to make it happen and what values you have delivered. Brilliant in many ways. Not only do you have a clear goal to communicate and work on together with your team. You also have the project planning in place with challenges and achieved results described. Only to implement. Easy enough!

“His intentions weren’t evil but they came out wrong. It was his way of communicating and putting himself above everyone else that just did not work.”

— Me

It may sound simple and naive. It obviously requires hard work, bringing out all the individual strengths of everyone in the project, reflections and adjustments during the journey. The job needs to be done! Of course, unexpected things will happen but they happen whether you have a goal or not.

So what does this have to do with handball and more specifically, with LUGI's women's team in the 22/23 season?

My youngest son and I usually amuse ourselves by doing match analyses after the games. It has been about technical errors, fantastic saves, good pulled pork burgers in the restaurant and everything in between. So based on that, this is the success story written before it happened.

---

LUGI - Success story 22/23
Lund, January 2023 

“Those who are supposed to provide safety and help when it is the toughest and the team struggles are downright failing in their mission. ”

— Me

With 8-9 games left of the season, the situation is anything but happy faces and that is perhaps the worst, not the technical error in minute 47. It hurts to see the leadership that unfolds. Those who are supposed to make you feel safe when it is the toughest and the team struggles are downright failing in their mission.

“If you believe your every move can be a failure, you will stop trying.”

— Me

During the fall, when my son and I analyzed the games, we often liked certain players who stood out. Unfortunately, there were only so many and usually the same players from game to game. Some players always gave it everything, with big hearts and never stopped running regardless of the opponents or what was on the scoreboard. Why didn't more players do it? I thought at the time it was a matter of safety and I still think so. If you only think about not making mistakes, you lose all about what's essential in a game like handball. If you believe your every move can be a failure, you will stop trying.

If you instead have a positive thought that I'm going through that gap, this ball will be stuck in the net behind the goalkeeper. She won't get past me even if that is the last thing I do in this game. Then that will happen!

At the end of March, we look forward to the season's start of 23/24. Not because we think it's nice that this season is over but because we have a lot of energy left and a belief in ourselves and our teammates. That we can go as far as we like! All the way!

That it turned out the way it did in 22/23 was due to many things that are easy to blame. Injuries, the management, the opponents, the crowd, or actually the absence of them, and so on. But above all, it was due to lack of feeling safe and joy for the game! But somewhere at the beginning of 2023, something happened. Of course, some players returned from injuries. But there was something else too.

“Some they win, and some they loose. But none of that matters.”

— me

The team! The team made a decision! The group came together! A significant change in my son's and my analysis is that there are not a few players we highlight after the games. Everyone plays for the team, giving a little extra to contribute. Everyone gives their all in every situation. Sometimes the ball hits the post. Sometimes, a player gets stuck in the opponent's defense, and sometimes a ball is thrown outside the court or makes the goalkeeper better than she is. Some they win, and some they loose. But none of that matters. The players feel safe in their group, so they keep trying as long as they have time on the clock with a big heart, a straight back, and a lot of pride.

Lunds stolthet!

“The players feel safe in their group, so they keep trying as long as they have time on the clock with a big heart, a straight back, and pride.

Lunds stolthet!”

— me

Stängda hallar

Hej Sebastian,
ordförande i kultur- och fritidsnämnden, Lunds Kommun

Jag såg att du njöt av några av alla fantastiska matcher ungdomarna spelade under Lundaspelen 2022. Du var också prisutdelare på folkfesten när vårt landslag spelade i Arenan den 6:e januari. Jag gissar att du har ett litet handbollsintresse, att det inte bara är förpliktelser som kommer med uppdraget?

Lunds kommun har låst ute ungdomarna från kommunens idrottshallar. Det finns naturligtvis orsaker till att kommunen kommer fram till att man måste göra detta och de är säkert legitima men kanske inte helt relevanta i alla dess delar. Det som däremot är helt fel är lösningen.

I mitt yrke ser jag ofta att människor har svårt att ta ett steg tillbaka och se en större helhet. Jag ser ofta vuxna människor som fastnat i gamla idéer men framförallt att de försöker lösa problem genom att behandla symtom. Det går sällan att räkna hem dessa åtgärder i ett något längre perspektiv än det omedelbara. Min erfarenhet säger mig att kostnaderna kan bli magnituder högre på lite sikt men det syns inte, ofta för att de bokförs på ett annat konto i bokföringen. Ekonomiska dokument är ofta väldigt dåliga på att beskriva samband och konsekvenser bortom det digitala och omedelbara.

Att kommunens hallar fylls av ungdomar som vill hålla på med spontanidrott borde uppmuntras. Det är väldigt bra kortsiktigt för kommunen, en hall som används löper mindre risk för skadegörelse. Det ger också mening att våra investerade skattemedel ger oss kort- och långsiktig avkastning. Den stora vinsten för samhället är på längre sikt. Jag ska inte försöka räkna på hypotetiska vinster i form av direkta positiva effekter idrotten har för kommunen och dess näringsliv. Det finns många positiva effekter men jag nöjer mig med två.

Den första är hälsoeffekter både i det korta och långsiktiga perspektivet i en befolkning där stillasittande och fetma är ett växande problem. Enligt en prognos från Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi kan kostnader för fetma öka med 17 miljarder från 2018 till 2030. 17 miljarder!  Det är nästan hälften av vad hela gymnasieskolan kostar per år.

Sedan har vi kostnaderna för vad det kostar samhället när vi tappar en ungdom till utanförskap och i värsta fall kriminalitet. Naturligtvis är det inte så att alla ungdomar vill spontanidrotta utan det behövs flera öppna och välkomnande rum i samhället, men idrottshallarna är en väldigt enkel och billig del i detta och som dessutom redan finns på plats.

I en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor skriver man att en öppen fritidsverksamhet som tar emot 15 000 till 20 000 ungdomar per år kostar runt 4 miljoner per år.  En gängkriminell kostar samhället drygt 23 miljoner under en livstid. Det betyder att om man kan hålla en ungdom borta från gängkriminalitet var fjärde år skulle den vara självfinansierad, säger Ingvar Nilsson som varit med och tagit fram rapporten.

Vad Lunds kommuns hallar kostar i förvaltning per år vet jag inte. Hur ofta de står oanvända vet jag inte heller. Jag har ingen aning om hur  många vuxna det är som sköter dessa hallar kvällar och helger.

Det jag däremot är säker på är att det är extremt värdeskapande för samhället att låta våra ungdomar spontanidrotta i dem. Troligen den bästa investeringen kommunen kan göra med dessa lokaler även ur ett strikt känslokallt ekonomiskt perspektiv.

Så min fråga till dig Sebastian! Är inte när du ska fixa detta! Min fråga är, när kan vi ses och tillsammans arbeta fram en plan för hur Lunds Kommun ska bli ett föredöme när det kommer till inkluderande spontanidrott. För våra ungdomars skull!