En helg i fotografens paradis: Svenska Skidspelen i Falun

in , , , ,

Förra helgen återvände jag för andra året i rad till Falun för att vara officiell fotograf vid Svenska Skidspelen, en upplevelse som kombinerar min passion för vinterlandskap med spänningen av att föreviga Sveriges mest folkkära idrottare i aktion. Det finns något alldeles särskilt magiskt med att vara utomhus och fotografera i ett vinterlandskap, och det blir bara bättre när man får chansen att kombinera detta med sportfotografering.

Ebba Andersson, Sverige

Det fanns en förändring detta år. Förra året, då jag fortfarande var en Canon-användare, kände jag mig bekväm men redo för en förändring. Det ledde mig tillbaka till Nikon, främst på grund av deras imponerande Nikon Z8. Kameran är ett fantastiskt all-round verktyg, och den har överträffat alla mina förväntningar. Att få testa den i en miljö som Svenska Skidspelen var en sann glädje.

Min utrustning var väsentligt mer omfattande i år. Jag hade med mig fyra olika objektiv och precis som förra året två kamerahus, Nikon Z8 och Nikon Z f. Av objektiven var det pålitliga 70-200/f2.8 i spetsen. Dess mångsidighet och prestanda under alla förhållanden gör det till ett ovärderligt verktyg i min arsenal. De vidare f4-objektiven, 14-30/f4 och 24-120/f4, var tänkta som komplement, men jag upptäckte att jag använde dem mindre än förväntat. Detta blev ännu mer uppenbart när jag gick igenom mina bilder efter eventet. Dock visade sig 24-120/f4 vara perfekt för att fånga ögonblicken vid prisutdelningar och i minglet.

Jonna Sundling, Sverige

Ska inte skriva så mycket om kamerahusen i det här inlägget. Men jag kan bara konstatera att Nikon Z f hanterade snöfall betydligt bättre än Nikon Z8. Den hade uppenbarligen problem med autofokus och ansikte/ögon-igenkänning så jag vi använda en ”vanlig” singelpunkt istället. Däremot hanterade Z f omständigheterna väldigt bra och jag kunde använda kamerans ”intelligens” precis som vanligt mer eller mindre.

Jessie Diggins, USA

En oväntad iakttagelse när jag kom hem var mitt begränsade användande av Nikkor 14-30/f4. Trots att jag tog över 15 000 bilder under helgen, använde jag detta objektiv för bara 18 av dem. Det står i kontrast till de 8 052 bilderna tagna med 70-200/f2.8 och de 6 622 med 400/f2.8. Dessa siffror talar sitt tydliga språk om vilka objektiv som var mina verkliga hjältar under helgen.

Johan Häggström, Sverige

Tittar jag på användningen av brännvidder, domineras min fotografering av de längre brännvidderna. De flesta bilder togs vid 200mm, 400mm och 560mm, vilket återspeglar naturen av sportfotografering där man ofta behöver är på långt håll från händelsernas centrum.

Mina favoritobjektiv har blivit mina trofasta följeslagare inte bara i Falun utan genom hela mitt arbete under 2024. Nikkor 24-120/f4, 50/f1.2, 70-200/f2.8, 85/f1.2 och 135/f1.8 har visat sig vara värdefulla både i studio och utomhus, från idrottsevenemang till landskapsfotografering. Högst upp måste jag placera Nikkor 24-120/f4!

En viktig lärdom från detta äventyr var vikten av att vara förberedd på alla typer av väder. De väderbeständiga egenskaperna hos Nikon Z8 och dess objektiv var avgörande, särskilt när vi mötte både regn och snö i stora mängder. Mina kläder och utrustning från Stellar Equipment och Helly Hansen var också livräddare, häll mig helt torr och varm trots de krävande förhållandena.

Avslutningsvis var detta mer än bara en fotograferingsresa; det var en påminnelse om kraften i att ständigt utvecklas och anpassa sig, både tekniskt och kreativt. Jag ser redan fram emot nästa års spel, med nya utmaningar och äventyr att föreviga. Och för de som undrar specifikt om min fotoutrustning, allt kommer från det pålitliga Mattssons Foto i Lund – en plats jag alltid kan lita på för kvalitet och expertis.

Förlorad och återfunnen kärlek

in , , , , , , , , , , , , ,

Efter några år med Canon och Fuji är jag tillbaka med Nikon och det känns helt rätt. Då menar jag inte nödvändigtvis tekniska specifikationer och hur bilderna slutligen blir. Det går att ta alldeles fantastiska bilder med i princip vilken kamera som helst och det som alla märken levererar idag är fantastiska maskiner! Det som framför allt känns rätt med Nikon är hur kameran ligger i handen, hur layout och funktioner är placerade och inte minst på vilken håll man skruvar på objektivet. ;)

Nikon D750 - Mauritius

I den digitala världen är det framförallt två Nikon-kameror som jag använt flitigt. Den första på listan är Nikon D750, en fantastisk kamera som lanserades i september 2014. Kameran blev känd för sin exceptionella bildkvalitet och mångsidighet, vilket gjorde den populär bland både professionella fotografer och avancerade amatörer.

“Nikon D850 är inte bara en kamera för mig; det är en symbol för äventyr, upptäckter och oförglömliga minnen. Jag har utsett den till min absoluta favoritkamera genom tiderna, inte enbart på grund av dess tekniska briljans, utan också för de extraordinära upplevelser vi delat.”
— Me

I den digitala världen är det framförallt två Nikon-kameror som jag använt flitigt. Den första på listan är Nikon D750, en fantastisk kamera som lanserades i september 2014. Kameran blev känd för sin exceptionella bildkvalitet och mångsidighet, vilket gjorde den populär bland både professionella fotografer och avancerade amatörer.

Nikon D750 - Stångby

Kamera nummer två, släppt i juli 2017, står ut som en favorit bland många. Tack vare sin mångsidighet och prestanda var Nikon D850 en väldigt populär kamera. Denna digitala systemkamera var utrustad med en imponerande 45.7-megapixel fullformatsensor som gav bilder av hög kvalitet med enastående detaljrikedom och skärpa. Dessutom bidrog frånvaron av ett optiskt lågpassfilter till den övergripande bildkvaliteten.

Nikon D850 är inte bara en kamera för mig; det är en symbol för äventyr, upptäckter och oförglömliga minnen. Jag har utsett den till min absoluta favoritkamera genom tiderna, inte enbart på grund av dess tekniska briljans, utan också för de extraordinära upplevelser vi delat. Kamerans perfekta ergonomi och en bildkvalitet som fortfarande konkurrerar med de bästa, gjorde varje fotograferingstillfälle till en ren njutning.

Nikon D850 - North of Sweden

Nikon D850 är inte bara en kamera för mig; det är en symbol för äventyr, upptäckter och oförglömliga minnen. Jag har utsett den till min absoluta favoritkamera genom tiderna, inte enbart på grund av dess tekniska briljans, utan också för de extraordinära upplevelser vi delat. Kamerans perfekta ergonomi och en bildkvalitet som fortfarande konkurrerar med de bästa, gjorde varje fotograferingstillfälle till en ren njutning.

Vad som verkligen gör D850 speciell för mig är alla de otroliga stunder vi delat tillsammans runt om i världen. Tänker på vågsurfande under Sydafrikas strålande sol, där kamerans snabbhet och precision fångade varje ögonblick av adrenalin och glädje. Minnena från Svalbard är lika levande, med bilder av majestätiska renar i den arktiska vildmarken, fångade i perfekt detalj trots de utmanande ljusförhållandena.

Nikon D850 - Cape Town

Närmare hemmet har Nikon D850 varit en trogen följeslagare i Skånes lantliga landskap, där enkelheten hos en maskros förvandlades till en konstnärlig bild som fångar naturens skönhet. Och vem kan glömma de fantastiska upplevelserna vid ishotellet i Jukkasjärvi?

Nikon D850 - Jukkasjärvi

För mig är Nikon D850 mer än bara en kamera. Det är en reskamrat som hjälpt mig att dokumentera livets största äventyr och skönheten i vardagliga ögonblick. Det är den kamera jag har varit mest förälskad i, och varje bild är en påminnelse om de fantastiska upplevelser vi haft tillsammans.

“Men som ofta händer i historier om förlorad och återfunnen kärlek, har jag återvänt till Nikon. Den här gången är det Nikon Z8 som har förnyat min passion.”
— Me

Min relation med Nikon D850 har varit en resa av passion och upptäckt, men som med alla berättelser, kom en tid för förändring. Det som förändrade allt var inte en sviktande kärlek till D850, utan snarare en oväntad förälskelse i ett annat objektiv och kamerateknik. Det var Canon RF 28-70 mm f/2 som stal mitt hjärta. Denna upplevelse introducerade mig för världen av spegellösa fullformatskameror, en värld som visade sig vara lika spännande och innovativ, och ledde mig till att lämna Nikon - åtminstone för en tid.

Nikon D850 - Cape Town

Denna förändring var inte enkel. Att lämna Nikon D850, en kamera som varit så central i mitt fotografiska uttryck och så nära kopplad till många av mina äventyr och upplevelser, var en känslomässig process. Men utforskandet av nya tekniker och objektiv var en resa jag kände att jag behövde ta.

Nikon D850 - Norway

Men som ofta händer i historier om förlorad och återfunnen kärlek, har jag återvänt till Nikon. Den här gången är det Nikon Z8 som har förnyat min passion. Den kombinerar den älskade ergonomin jag alltid uppskattat hos Nikon med den senaste tekniken inom spegellösa kameror. Dessutom tände Nikkor 135 mm f/1.8 Plena objektivet återigen gnistan i mig, en gnista som påminner om den jag först kände med D850.

Nikon D850 - Skåne

Denna återförening med Nikon, genom Z8 och dess fantastiska objektiv, har återställt en relation jag trodde var förlorad. Det påminner mig om att fotografiska verktyg är mer än bara teknik; de är förlängningar av våra kreativa själar och partners i vår konstnärliga resa. Nikon Z8 har inte bara fört mig tillbaka till Nikon-familjen, utan också påmint mig om kärleken till fotografi och det eviga sökandet efter det perfekta ögonblicket att fånga.

Nikon Z8 - Lomma

2023: Ett år av passion, förändring och gemenskap

in , , , , , , , , , , , ,

Ett år går till historien, och vilket år det varit! 2023 har för mig varit ett år fyllt av äventyr, personlig utveckling, och framför allt, en resa genom mina passioner. Från att omfamna nya möjligheter i min karriär till att utforska världen genom min kamera, har varje ögonblick varit en del av en större resa som formar mig till den jag är.

Att forma och vara en del av ett högpresterande team med fokus på vad som är viktigt, på riktigt! Att byta arbetsplats under 2023 var ett av årets bästa beslut.

Min resa detta år innebar bland annat en betydande förändring i min professionella bana. Jag tog steget att byta arbetsgivare inom IT-sektorn, en sektor som ständigt utmanar och inspirerar mig. Det var ett beslut som inte bara handlade om karriär, utan också om att följa min inre kompass och göra något som verkligen kändes betydelsefullt. Att få möjligheten att arbeta i en organisation där IT är mer än bara teknik och själva affären. En verksamhet där vi skapar verklig skillnad för människor i sina svåraste stunder, är oerhört givande.

Många mil i bil har det blivit under året. En höjdpunkt var familjens bilsemester genom Europa med slutmålet Gardasjön.

Mötet med Simon Sinek för några år sedan, och hans tankar kring "Start With Why", har verkligen burit frukt detta år. Hans ord har inte landat rätt där jag arbetat innan, där har det övergripande målet alltid varit att ge ägarna större vinster.

På det personliga planet har familjen varit min största källa till glädje. Att få vara friska och tillbringa tid tillsammans har varit oersättligt. Våra äventyr, exempelvis bilsemestern till Gardasjön med stopp i Österrike och Tyskland, har fyllt oss med gemenskap och skapat minnen för livet. Det är dessa stunder, stora som små, som ger livet dess rika färg.

Fotografering har fortsatt vara en stor del av mitt liv. 2023 var ett år då jag djupdykte in i sportfotografering, en genre som kräver skicklighet och snabbhet. Från att dokumentera ungdomsidrott till att fånga ögonblicken i en volleylandskamp i Sparbanken Skåne Arena eller följa handbollslandslagets VM i Göteborg och Herning, varje ögonblick har varit en lärdom. Ett stort tack till Johan, Hans och Stefan hos LUGI Handboll som gav mig chansen att utforska detta område ytterligare. Att under en period varit en del av LUGI Handbolls utveckling, att nästan på egen hand lyfta klubben från total mediaskugga till bäst i klassen, har varit en resa i sig. Hoppas de kan fortsätta på den vägen.

Fotografering kommer vara en stor del av mitt 2024, men kanske lite mindre fokus på sport. Fler natursköna vandringar och ett alarm som ringer i god tid före soluppgången.

Detta år har också varit en tid av att fira gemenskapen inom sporten. Att arbeta med spelare och ledare, från representationslag till ungdomslag, har varit en källa till glädje. Att fånga deras energi och entusiasm, lära känna personer som Lovisa, Perla, Adrian, Kasper, Ofelia, Filippa, Mads, Cornelia, Anton, Timo, Axel och alla andra har varit en ära. Att se våra ungdomslag, som Pojkar 14, kämpa och växa på och utanför planen, det har varit en påminnelse om sportens kraft.

Jag har även haft förmånen att vara en del av andra stora sportevenemang. Att få vara en av få utvalda fotografer på Skidspelen i Falun var en upplevelse utöver det vanliga. Att fånga Jonna Sundlings kraft och intensitet var en av många höjdpunkter. Mitt arbete för Svenska Volleybollförbundet och att dokumentera vårt landslags framfart i Golden League var ett annat stolthetsmoment. Damernas VM i handboll avslutade ett härligt sportår!

När jag nu står här vid slutet av 2023 och ser tillbaka, känner jag en djup tacksamhet för alla dessa erfarenheter. Det har varit ett år av att utforska nya horisonter, av att lära och växa både professionellt och personligt. Med 2024 runt hörnet ser jag fram emot att fortsätta denna resa. Mitt fokus kommer att skifta något, från sportfotografering och tillbaka till natur och landskap, resor och vandringar med kameran fastsatt på ryggsäcken. Men oavsett vad det nya året har i sitt sköte, är jag redo att ta emot det med öppna armar.

Tack till alla som varit en del av mitt år. Jag ser fram emot att dela fler berättelser, äventyr och upplevelser med er under 2024.

Ta hand om er därute så bjuder på ett lite axplock från 2023. 📸😊

Känslor på planen

in ,

Idrott är så mycket mer än bara prestationer och resultat. Det är en spegel av mänskliga känslor, en kamp mellan vilja, passion och disciplin. När jag ser idrottspersoner visa sina känslor – oavsett om det är eufori över en seger, tårar av besvikelse eller ilska över ett misstag – blir jag påmind om det mänskliga i sporten. Det är dessa känslor som gör idrott så gripande och engagerande.

Att uttrycka glädje över egna prestationer eller att tillsammans med sina lagkamrater dela en triumf är en av de mest äkta känslor man kan visa. Det är ett bevis på dedikation, hårt arbete och den känslomässiga investeringen man har i sporten.

Men det finns en annan sida av myntet. När man uttrycker glädje över en motståndares misstag, inte i lättnad över en egen vunnen fördel, utan i hån eller förakt, trampar man på den oskrivna etik som bör genomsyra all idrott. Att häda eller håna en motståndare för deras misstag är inte bara osportsligt, det är respektlöst och avslöjar en brist på karaktär.

“När man uttrycker glädje över en motståndares misstag, inte i lättnad över en egen vunnen fördel, utan i hån eller förakt, trampar man på den oskrivna etik som bör genomsyra all idrott.”
— Me

Tyvärr ser jag detta beteende alltför ofta, och värre ännu, det verkar vara mer utbrett i vissa klubbar. Detta leder mig till att tro att det är en del av klubbkulturen, ett inlärt beteende som unga spelare adopterar från sina äldre kamrater eller kanske även från ledare.

Men vi måste komma ihåg att idrott är en förberedelse för livet. De flesta av dessa idrottspersoner kommer en dag att kliva ut i arbetslivet, där de kommer att stöta på både framgångar och motgångar. Hur kommer de att hantera dessa situationer? Om de hånar en kollega som gör ett misstag, eller jublar över en konkurrents nederlag, hur kommer det att påverka deras relationer och deras professionella framgång?

Idrott, i dess sanna form, handlar om respekt, integritet och samarbete. Låt oss uppmuntra och värdesätta dessa värden både på och utanför planen.

Intensive period

in , , , , ,

March and the beginning of April have been intense but incredibly fun. It has much to do with sports, specifically cross-country skiing and handball, but also about finishing one job and starting another.

On March 16, I drove north to photograph the World Cup in cross-country skiing for the first time. It was the first time I would photograph cross-country skiing and the first time I would see it live, on the slopes, in reality. I must start with a big shout-out to the organizer, the Swedish Ski Games in Falun. Excellent arrangement and we photographers were exceptionally spoiled with our cabin beside the tracks overlooking the facility. There was more here than I expected: a workplace, internet, coffee, sweets, drinks and a guide who showed us the best places along the tracks.

Photographing cross-country skiing has its challenges, of course. There are a large crowd, trees that make for noisy backgrounds, and TV production with cameras covering every inch of the track that you can't get in the way of. And not least many other photographers, leaders, volunteers and others jostle for good places. It's also easier. Relatively plenty of space compared to an indoor sport and, above all, lots of lovely light.

“I don’t know if I succeeded but I am thrilled with many of them.”
— Me

Besides doing what I was there to do, documenting the competitions, I wanted to capture some images that are more me. Pictures that not every other photographer took. I don't know if I succeeded but I am thrilled with many of them. Mainly the ones before and after the races. I learned a lot and know more about how I would like to work next time. If there will be a next time, which I really hope!

March and April have also been intense handball months. Both of our elite teams have struggled to stay in the top league. The women's team sorted it out in the end with a nice finish to the season and although they may feel they went on summer break a little too early, I hope they are happy with the finish. That they take it with them into the 2023/2024 season.

Handover to upcoming profiles - Fredrik Olsson, Axel Månsson

For the gentlemen, it's not over yet. It will be exciting all the way to the last game. Our profile players will lead the way in securing a new contract in the top league and make a nice handover to upcoming profiles who have already knocked and stepped through the door.

Hard work

“Everything from all photographers is the same thing, the same image more or less.”
— Me

April offered an opportunity to catch our national handball teams, both ladies and men. I've done it before and the match part itself is harder to do well, and by well I mean creating my shots compared to regular games. During the game, you are locked to your place on the short side behind the extended goal line. You get a named chair as your seat and it is behind an advertising sign. This means you cannot be so agile and find new exciting angles as you would like. Everything from all photographers is the same thing, the same image more or less. Also, the referee stands in front of you regularly and you cannot get around it because you are locked to your seat. However, I really like before, between and after. My fellow photographers and I can create images based on our style and leave our mark there. It is exciting to see what others have created with a little more freedom in their professional practice.

Design and work by Sara Martinsson

March and April also offer Easter. For most Swedes, this means the long weekend and Easter break for the children. It's also a weekend when families get together and spring arrives. In northern Sweden, it can be fantastic spring and winter days with sun, snow and maybe fishing on the ice or snowmobile tours in the mountains. In Skåne, it is also a weekend for art and exhibitions. In our family, we have been bad at exploring everything offered for several years. We go to the village where we lived before and look at the fantastic art of friends. And with the beautiful sun on our patio, the Easter days end with something suitable to drink.

“And with the beautiful sun on our patio, the Easter days end with something suitable to drink.”
— Me

Evening walk with the dog - what a backdrop!

All well! ☺️

An intense year

in , , , , , ,

So another new year begins. It's funny that we divide our commitments and promises so closely tied to this event. Why can't you start over on April 23rd or set a goal on August 3rd? I do the same as everyone else, of course, summarize the past twelve months and draw up some plans for the future around the last calendar day of the year. Just like every year.

2022 was a year about a few, but big things and the theme was MOVE. The short story is that we left the villa in Vallkärra, with the final goal being an apartment in Lomma. On the way, we had a stopover in the center of Lund. In April, parts of the family stayed in a hotel in Lund for a few weeks. I, our youngest son and the dog lived in our motorhome at a campsite in Lomma.

From the beginning of the year until the middle of May, most was about preparing us and the house for sale. Late spring and until autumn about moving and partly living in a duffel bag.

Another significant event was, of course, that one of the children moved away from home. No one took so much time and energy and more of a strange feeling. So the goal for this year is simple, not to move but live and enjoy.

The photo year 2022 may have turned out differently than I imagined it would. The plan was to have more time in nature, more days in the motorhome, and an exhibition in the fall with the year's pictures. It turned out differently than that; there were only so many landscape pictures and there was definitely no exhibition.

What it turned out to be, however, was a lot of dog and sports photography. There were dogs at work, dogs on show and dogs that were allowed to be themselves. On the sports side, there was a lot of handball, partly Emil and his team, but also a lot of senior handball and photography before and during the world's largest indoor tournament for handball youngsters.

The handball year ended this Friday, January 6th, with me being a photographer at the national team's warm-up match before the World Cup against Serbia. Not the best of games and indeed not my best work, but great fun and something I love to do more of.

I also had the opportunity to photograph a wedding in the fall, something I had yet to do and, honestly, had no interest in. But it was fantastic fun, and working with our middle son added a golden edge to the assignment. I like to do it more often, so if anyone needs a photographer, get in touch.

So what's planned for the year of photography in 2023? I'm moving the goals from last year with me. There will be dogs and sports, of course, and maybe a wedding. But the focus will be to once again run exhibitions. We'll see each other in front of one of my new pictures at an exhibition near you. Well met!

Create videos alone

in , , , , , , , ,

I often train alone and then it can be difficult to see or feel how, for example, the positions are. Sometimes you have access to mirrors, but not always. Therefore, I film my sessions and 99% of the material is only for my own part, or for my and Exor's part rather. When I get home, I skim through the material and take what needs to be worked at with me to the next training and then I discard the videos. Sometimes, the material can be used in more ways and perhaps be published for more people to see.

One camera filmed at 4K and moved in post-production.

You can film yourself in several ways, of course, and the purpose can vary. For my own part, I like moving pictures. I think it's fun to watch videos where others share, for example, training. Although many videos only show the best, or funniest, or worst, they often provide inspiration. It is also fun to follow friends and their dogs and see their development and milestones on the way to their goals.

Here are some tips on how you can both follow up your training and create video clips for a larger audience at the same time.

  • Keep your video sequences short. Kill your darlings!

  • Film at high resolution so you can "move" the camera afterward.

  • Adjust your video to the channel it is to be shown on.

Re-positioned the camera during training and added some sound effects in post-production.

Edit your movies

I know what it's like when you come home and look through your material. There is so much that is good, so much you want to show, leading to the video soon becoming very long. The risk is then that you lose the interest of your viewers. Many do not see the video to the end. So if you do not put so much energy into your editing, you should at least cut your video to make it shorter. Set a limit and stick to it. Some good benchmarks can be Instagram and their limitations for videos in streams of 60 seconds or 15 seconds when it comes to Stories. Although you can add more in a row, be careful to add too many because you risk losing the viewers. This editing is relatively easy to do. It can either be done directly on the mobile or in a program on the computer or iPad. Keep in mind that viewers quickly understand and quickly lose interest. If you show heelwork, 3-5 seconds is enough to get the message across. Few find it exciting to see lap after lap of heelwork. Even if you are thrilled with the dog's endurance in several minutes. Tell it instead, in words or text, if it feels important to convey.

How to edit a video is a big subject and I can not cover everything in this text. There are lots of programs and apps that all work a little differently. But in almost everyone, there is a pair of scissors!

Resolution and rotating camera tripod

When we watch a video clip, we quickly get bored if the material is too static. That is often the case if you place a camera next to the training field, film and then publish it. Often you need to use wide-angle mode on your camera and set the camera quite far from what you are going to film. The reason is that you want to include the whole area and in some training, you move over a larger area.

To create a little more dynamic and get closer to what we want to see, the dog and its owner, we can use different aids. I have met several, often horse people who use camera tripods that can rotate. With an app on the phone, the camera can follow what you set it to track. The result is a more dynamic video. You get closer and see more details and expressions. The disadvantages can be that the apps sometimes lose focus on what they are supposed to follow.

What I usually do is to shot in as high a resolution as possible. Resolution in this case means FHD 1920x1080, 4K 3840x2160 and 8K 7680x4320 pixels. We do not need to know exactly what all this means except that most social channels such as Instagram and Facebook show videos in relatively low resolution. Common is 1920x1080 or lower.

If I then film in 4K, I can zoom into the image 100% and end up at the 1920x1080 that social channels use without losing quality. So I can film with a wide-angle and afterward get closer to what I am filming. Since I then have more film than what is shown, I can "move" the camera vertically and sideways to create the feeling that the camera moves and thus generate more important dynamics.

To use moving platforms is not wrong. It adds complexity but can make the video more dynamic.

View the material

It is enough to have the video on my mobile or on my computer for my own training. But if I want more people to see it, it usually needs to be uploaded to some kind of services such as Instagram, Facebook or YouTube. There are many more, but these are probably the most common in video and still images. Here are some things to keep in mind. The first is whether the image is portrait or landscape. If you will post your video as a Story on Instagram, it is best if the video is standing in portrait mode, in feeds, landscape mode is best.

You can, to some extent, edit this afterward, but it is best if you think about it when you film. Many people choose to only upload moving material as Stories, but it workes just as well in the flow. Just remember to click on the small expand/minimize button in the bottom left corner, so the entire video is visible in the feed.

Good luck!

Narcissistic leaders

in , , ,

I just read an interesting article in the newspaper. It was about grandiose narcissistic leaders and how to deal with them. The article was primarily based on research done by Charles O'Reilly. According to him, narcissists can more quickly reach leading roles because they challenge the "status quo". On the outside, they also appear charming, which can blind the surroundings. But research has shown that leaders with high levels of narcissism - the so-called grandiose narcissist - work counterproductively.

“They offend people they work with, steal ideas and honor. They are also more willing to cheat, lie and play political games.”
— Charles O'Reilly
CR5_2996-Redigera-2-facebook.jpg

Over the years, I have met several who could fall into the category of narcissistic leaders. Perhaps even some have had psychopathic sides, so I recognize much of what the article describes when exposed to a narcissistic leader. They can switch from being extremely friendly and supportive to being extremely aggressive, even threatening. The article also describes how many of these leaders make both long and extensive careers in different companies.

What I hung up on in the article may not be so much about these narcissists' descriptions. It was more how the article and Charles O'Reilly suggested dealing with these people. The article states that you should not challenge them, give them compliments constantly, always support them, and not get upset when they steal your ideas.

CR5_2796-Redigera-facebook.jpg

I have done that many times. As an empathetic individual, you notice pretty quickly what kind of people you are dealing with. And if you then have the ability to be adaptable, you can make it work. You know how to play the game, how to get the narcissist in a good mood. But in the end, you end up in situations where you start to violate too much of yourself—your values ​​and maybe even core values. You get to a point where you need to put your foot down. It will not change the narcissist, and it will not create a better situation in the workplace or in the contexts you are in. But it will generate more respect for yourself! You have to be true to yourself and be able to see yourself in the mirror every day. You have to leave the violence of the narcissist!

CR5_2882-Redigera-facebook.jpg

My thoughts are supported by Petri Kajonius at Lund University, who in the same article says that you can not change a boss or colleague with narcissistic behavior. He says, among other things, that if your goal is to change this person, it is better to leave.

My experience has led me to never accept narcissistic behavior if you do not thrive in a situation where you are diminished and robbed of your ideas. I have learned that you have to leave quickly. It will not get better! A narcissist is a narcissist no matter what sheep's clothing he or she wears to work that Monday in May. The bomb can explode at any time! The narcissist's ugly face will show up again. You have to ask yourself how much violence against yourself you accept before you finally leave.

Reading tips

"The perks of narcissism: Behaving like a star speeds up career advancement to the CEO position" was published in The Leadership Quarterly in December 2020.

Charles O'Reilly's study "Why are grandiose narcissists more effective at organizational politics?", Was co-authored with Jeffrey Pfeffer and was also published in December last year.

Surrounded by Psychopaths: How to Protect Yourself from Being Manipulated and Exploited in Business (and in Life)
Thomas Erikson, 2017